Vad är det som gör att man kan gå igång på en färg? Rätt nyans kan få hjärtat att lätta, medan den fula färgen skaver som grus i skon. 

Det började med den ”grafiska effekten”

Att arbeta med svart och vitt är enkelt, valmöjligheterna är inte oändliga, den grafiska effekten är omedelbar och det är svårt att trampa i klaveret. Det svartvita kan ha en kylig elegans men också en hårdare, urban framtoning. Själv är jag svag för det svarta och vita och några av mina första täcken gick i svartvitt. Sen blev det ett par täcken i svart och blått, och något täcke i rött och vitt, sen behövde jag gå vidare…

Men steget till att blanda in färg och kanske rent av mycket färg var långt. För mig var det där med färg är en mognadsfråga. Att ha hela färgpaletten att välja ur var nästan skrämmande.

Att undersöka svärtan och gråskalorna passar det nordiska kynnet

Här i de nordliga breddgraderna har vi alltid varit återhållsamma med färg. Det är som om de stillsamma färgskalorna i vår natur och det karga klimatet har en dämpande effekt. Det lutherska arvet gör sig också påmint. Inte ösa på för mycket, inte märkas mer än nödvändigt. Det finns i vår historia. Här har konst, arkitektur, inredning och mode ofta fått ett mer måttfullt och ett mindre pråligt uttryck än på kontinenten och här har barock, rokoko och empire haft en stramare motsvarighet. 

Vi kan den dimmiga novemberdagens gråskalor, vi vet allt om den dröjande sommarskymningens skuggor. Själv har jag tillbringat mycket tid i Stockholms ytterskärgård och älskar det karga, skulpturala landskapet. Inlandsisen har rundat av urberget, stenar, växter och vattenspeglar formar de mest sofistikerade installationer. Här finns hundra nyanser av svart, vitt och grått, med inslag av senapsgul lav, lila gräslök och nyponros.

Min far var fotograf. Han fotograferade mestadels i svartvitt

I början av sin yrkeskarriär framhävde han ofta bildens kontraster. Det svartvita fotografiet bygger på spektret mellan svart och vitt, ljus och mörker. Att skruva upp kontrasterna förstärker den grafiska effekten och flera av mina favoritfotografier kommer från just denna period. Två gånger har vi har ställt ut tillsammans och det är märkligt hur väl hans fotografier och mina textilier fungerar ihop. Vi har arbetat med ljus och mörker båda två.

Så var det det där med färg…

Jag har rest i Indiens delstat Rajasthan två gånger. Här finns stora ljusa öknar och i detta monokroma landskap bär kvinnorna kläder i de mest intensiva, pigmentmättade färger. Det är som om det färgfattiga landskapet får människan att längta efter starkare sinnesförnimmelser och Rajasthans textilier kan nästan vara brutala i sin intensivitet.

Jag har känt av det själv i mitt arbete med textil. Det svartvita och gråskalorna kräver till slut häftigare sinnesintryck, och då längtar jag efter färg. Det blir som en pendelrörelse; det försiktiga utforskandet av de finstämda färgskalorna turas om med sökandet efter färgerna som får hjärtat att lätta.