Färg

Vad är det som gör att man kan gå igång på en färg? Rätt nyans kan få hjärtat att lätta, medan den fula färgen skaver som grus i skon. 

IMG_4840.JPG
Glas, Erik Höglund

Glas, Erik Höglund

IMG_4815.JPG
Ronald de Wolfe, olja

Ronald de Wolfe, olja

Det började med den ”grafiska effekten”.

Att arbeta ned svart och vitt är enkelt, valmöjligheterna är inte oändliga, den grafiska effekten är omedelbar och det är svårt att trampa i klaveret. Det svartvita kan ha en sval elegans men också en tuffare, urban framtoning. Själv är jag svag för det svarta och vita och några av mina första täcken gick i svartvitt. Sen blev det ett par täcken i svart och blått, och något täcke i rött och vitt. Sen började jag tröttna…

Men steget till att blanda in färg och kanske rent av mycket färg var för långt. För mig var det där med färg är en mognadsfråga. Att ha hela färgpaletten att välja ur var nästan skrämmande.

    Quilt, ”Svartvitt täcke"                                  Kudde i quiltteknik

    Quilt, ”Svartvitt täcke"                                  Kudde i quiltteknik

         Quilt, detalj ”Triangel” 1995,

         Quilt, detalj ”Triangel” 1995,

         Svartsticketäcket

         Svartsticketäcket

Att undersöka svärtan och gråskalorna passar det nordiska kynnet.

Här i de nordliga breddgraderna har vi alltid varit återhållsamma med färg. Det är som om de stillsamma färgskalorna i vår natur och det karga klimatet har en dämpande effekt. Det lutherska arvet gör sig också påmint. Inte ösa på för mycket, inte märkas mer än nödvändigt. Det finns i vår historia. Här har konst, arkitektur, inredning och mode ofta fått ett mer måttfullt och ett mindre pråligt uttryck än på kontinenten och här har barock, rokoko och empire haft en stramare motsvarighet. 

Skulle det skrivas en bok med titeln ”Femtio nyanser av grått” så skulle författaren garanterat vara svensk. Vi kan den dimmiga novemberdagens gråskalor, vi vet allt om den dröjande sommarskymningens skuggor. Själv har jag tillbringat mycket tid i Stockholms ytterskärgård och älskar det karga, skulpturala landskapet. Inlandsisen har rundat av urberget, stenar, växter och vattenspeglar formar de mest sofistikerade installationer. Här finns hundra nyanser av grått, med inslag av senapsgult lava, lila gräslök och nyponros.

    Quilt, detalj, ”Som en yllefilt i en kolarkoja i Österbotten 2”              Quilt. ”Lena”

    Quilt, detalj, ”Som en yllefilt i en kolarkoja i Österbotten 2”              Quilt. ”Lena”

Som en yllefilt i en kolarkoja i Österbotten

Som en yllefilt i en kolarkoja i Österbotten

Min far var fotograf. Han fotograferade mestadels i svartvitt.

I början av sin yrkeskarriär framhävde han ofta bildens kontraster. Det svartvita fotografiet bygger på spektret mellan svart och vitt, ljus och mörker. Att skruva upp kontrasterna förstärker den grafiska effekten och flera av mina absoluta favoritbilder kommer från just denna period. Vi har ställt ut tillsammans två gånger och det är märkligt hur väl hans fotografier och mina textilier har fungerat ihop. Vi har arbetat med ljus och mörker båda två

Bild_Osterlen_2.jpg
Foto Stig T. Karlsson

Foto Stig T. Karlsson

Så var det det där med färg…

Jag har rest i Indiens delstat Rajasthan två gånger. Här finns stora ljusa öknar och i detta monokroma landskap bär kvinnorna kläder i de mest intensiva, pigmentmättade färger. Det är som om det färgfattiga landskapet får människan att längta efter starkare sinnesförnimmelser och Rajasthans textilier kan nästan vara brutala i sin intensivitet.

Jag har känt av det själv i mitt arbete med textil. Det svartvita och gråskalorna kräver till slut häftigare sinnesintryck, och då längtar jag efter färg. Det blir som en pendelrörelse; det försiktiga utforskandet av de finstämda färgskalorna turas om med sökandet efter färgerna som får hjärtat att lätta.

Piles_small.jpg